Småhus
De första svårigheterna vid byggandet
Den som i mindre byggnadsarbeten redan har skaffat sig tillräcklig erfarenhet som händig hemmafixare, kommer lättare att gå vidare till byggandet av ett familjehus eller en lägenhet. Här avses inte att han själv ska utföra byggandet, eftersom det är ett arbete som kräver särskilda yrkesutövare. Men det är naturligtvis bra att även >>beställaren<< är insatt i dessa arbeten och att han i enklare frågor själv, och eventuellt även medlemmar av hans familj eller vänner, deltar. Här kommer det just att handla om deltagande i »stora« byggprojekt, dvs. om förberedelserna för byggande.
För byggande måste mark först anskaffas. Det räcker inte att bara »titta på« marken före köpet. För att säkerställa de bästa förhållandena för den framtida byggnaden måste information inhämtas om flera saker som rör marken. Det rekommenderas att konsultera en fackman före köpet. Markens läge, terräng, lutning, markens sammansättning och karaktär, terrängförhållanden, vindriktningar, markens dimensioner och form, befintlig växtlighet på marken, läge och skick på tillfartsvägar och ledningar är mycket viktiga faktorer och påverkar i hög grad projektering och utförande av arbeten vid uppförandet. (T.ex. kommer en hög grundvattennivå att kräva ytterligare hydroisoleringsarbeten, eller så försvåras arbeten för att utföra grunden på stenig mark). Genom att beakta dessa faktorer kan det visa sig att den »billigare« marken i själva verket är »dyrare«.
Innan köpet bör man också undersöka markens »rättsliga ställning«. Man bör kontrollera i fastighetsböckerna om marken verkligen är fri för försäljning och inte av misstag är belastad med skulder, inteckning osv. Det är möjligt att det finns särskilda bestämmelser för marken, såsom t.ex. rätt, respektive skyldighet, att ge passage åt andra användare, genomsläpp för vatten eller vattenledning, expropriation. vägbyggnad eller andra villkor (fig. 1). Efter granskningen av fastighetsböckerna bör vi vända oss till den behöriga myndigheten i kommunen för att få information om byggmöjligheterna på marken. Där får vi veta vilken typ av byggnad vi får, respektive måste, uppföra på platsen (enplans, flerplans osv.), om man över huvud taget får bygga, vilka de stadsplanemässiga framtidsplanerna för omgivningen är (var ett daghem, småbarnsdaghem, butiker osv. kommer att byggas). Om resultaten av den detaljerade markundersökningen är gynnsamma och om läget i fastighetsböckerna är i ordning, och även den behöriga byggmyndighetens utlåtande är gynnsamt för oss, dvs. det inte finns några begränsande faktorer eller sådana omständigheter som skulle öka byggkostnaderna, kan vi köpa marken i enlighet med bestämmelserna för köp och överföring av fastighet. Sådana detaljerade förhandsuppgifter kommer att bespara oss senare besvikelser och onödiga kostnader, och kanske till och med att byggplanen helt faller igenom.
BILD 1
Efter köp av mark krävs bygglov. Syftet med detta lov är att byggnaden uppförs i enlighet med gällande föreskrifter och att ägaren, som har rätt att bygga, låter uppföra byggnaden så att detta inte hindrar grannägarnas och samhällets intressen. Den som uppför en byggnad utan föreskrivet bygglov, på ett osakkunnigt sätt, måste räkna med att byggnaden rivs tvångsvis på hans bekostnad.
Till ansökan om bygglov ska även bifogas ett utdrag ur fastighetsboken som bevis på att sökanden är fullvärdig ägare till marken. Det är också nödvändigt att skaffa en situationsplan för marken samt byggnadsritningar (situationsplan och detaljer) med teknisk beskrivning. Det är lämpligt att inhämta information från behörig myndighet även om projektvillkoren (skala, antal exemplar osv.) samtidigt som vi samlar in uppgifter om tomten. Olämpliga projekt utgör ofta ett allvarligt problem. Projekt får endast utarbetas av behöriga institutioner, respektive personer. Det är inte vår avsikt att påverka framtida »investerare«, men vi vill påpeka att större projekteringsorganisationer kan tillhandahålla färdiga typritningar, som är relativt billiga, moderna och ekonomiska, utarbetade i flera varianter, så att de kan uppfylla olika krav. På grundval av dessa projekt kan bygglov som innehåller mängdförteckning och kostnadskalkyl lättare erhållas.
När man bygger sitt eget hus har varje människa sina egna idéer. Dessa idéer kan vara riktiga och realistiska, men många av dem är orealistiska, eftersom de är ogenomförbara, oekonomiska och omoderna, och ofta även smaklösa. Vid projekteringen måste projekteraren följa vissa federala föreskrifter, normer och bestämmelser i samband med projektering (t.ex. får ingången till WC inte ligga från köket, minimiytan för ett rum är föreskriven, minsta höjd för inomhusutrymmen, rummens placering, beklädnader, fönsterytor osv. kan inte väljas fritt), men samtidigt måste han också tillgodose den enskildes, dvs. ägarens, krav. Det är nödvändigt att värdera ändamålsenliga och ekonomiska förslag från projekterare när det gäller användning av standardelement (balkar, dörrar, fönster osv.).
Enskilda personers intressen och aspekter kan komma tydligast till uttryck vid valet och utformningen av fasaden, rumsindelningen, värmesystemet, terrasser, källare, tillbyggnader och liknande. Vi vill påpeka att den behöriga myndigheten inte kommer att utfärda bygglov på grundval av oprofessionella och oekonomiska projekt som inte överensstämmer med bestämmelserna för bostadsbyggande, just med tanke på byggherrens intressen.
När vi har fått bygglovet bör vi förbereda byggandet noggrant. God förberedelse sparar oss senare från onödiga arbeten. Parallellt med processen för att skaffa bygglov bör man anförtro någon att ta fram mängdförteckning och kostnadskalkyl. Utifrån mängdförteckningen och kostnadskalkylen kan vi fastställa den erforderliga mängden byggmaterial (med hänsyn även till det nödvändiga svinnet). Dessa dokument behövs också för att få ett bygglån. Om vi dessutom har fått det nödvändiga lånet (eller kontanter för att påbörja byggandet) följer inköpet av byggmaterial.
Materialet är bäst att införskaffa hos ett handelsföretag. Det finns också möjlighet att köpa redan använt material - vilket är betydligt billigare - men detta bör man i vilket fall som helst komma överens om med en fackkunnig person (och köpa tillsammans med denne). Smutsiga tegelstenar med puts kommer nämligen senare att orsaka svårigheter vid murning och putsning, eftersom de kommer att ”slå igenom” putsen och målningen. I träbalkar, parkett och brädgolv kan det finnas svampar och insekter som efter ett eller två år kan orsaka enorma skador. För vissa takpannor behövs dubbelt så mycket läkt, så att en billig taktäckning senare kan bli dyrare. På samma sätt tål mjuk, använd kalksten inte frost, och vi kan därför inte använda den till murning och grundläggning. I allmänhet bör man vara mycket försiktig, vare sig det gäller nya eller gamla, ofta billiga byggmaterial. Man bör alltid begära och bevara dokument som styrker äganderätten, men även alla andra kvitton och dokument bör sparas omsorgsfullt.
Innan den första leveransen av material anländer måste många saker ännu ordnas på tomten. Om tomten ännu inte är inhägnad, ska staketet uppföras efter att gränserna har samordnats med grannarna och med de officiella uppgifterna. Staketet mot gatan samt den högra sidodelen och den högra halvan av det bakre staketet, allt sett från gatan, måste vi utföra. Det vänstra sidostaketet och den vänstra halvan av det bakre staketet tillhör den vänstra respektive bakre grannen. Genom att skaffa officiella dokument om staketen undviker vi eventuella senare tvister och kanske även rättsprocesser. I riktning för transport av byggnadsmaterial är det lämpligt att endast utföra ett tillfälligt och flyttbart staket.
En grundläggande förutsättning för byggnation är att det finns vatten på plats, eftersom transport av vatten är dyr och komplicerad. Om vi har borrat en brunn och vattnet är svavelhaltigt, bittert, salt eller illaluktande, bör man söka hjälp av en specialist på borrning av en lämplig (djup) brunn eller på neutralisering av vattnet. Aggressivt eller smutsigt vatten får inte användas vid byggnation, eftersom det efter kort tid förstör betongen eller murbruket. Man bör också gräva en kalkgrop, så att den inte hindrar transporten och så att den ligger tillräckligt långt från de framtida väggarna. Gropens botten kan vara 3 x 2 m, och djupet 1,5 m.
Det behövs också en byggnad för förvaring av material och verktyg samt för omklädning. För detta ändamål bör man uppföra en tillfällig koja med grundmåtten 3 x 3m, av trä, vass eller tegel, med möjlighet att låsas. Men det är mycket bättre att i förväg uppföra en av hjälpbebyggelserna, t.ex. ett bränsleskjul, för vilket vi också har bygglov, och använda det för förvaring. Vi får inte heller glömma att anlägga en toalett på en plats som ligger långt från vatten. Efter att verktyg och hjälpmaterial (snickarklamrar, rep osv.) har transporterats dit kan vi börja organisera transporten av byggmaterial.
Lastbilen bör hyras så att den utnyttjas fullt ut. För lösa material bör tippbilar efterfrågas. Vi måste undvika billig men otillåten transport. Det levererade materialet bör placeras i närheten av den framtida byggnaden, så att det inte hindrar fortsatt transport, eftersom vi på detta sätt undviker onödiga omlastningar. Cement måste förvaras under tak eller täckas, tegel staplas förbandssatt, utan risk för skador, sand och grus inhägnade med tegel (för att undvika spridning). Släckning av kalk bör bäst överlämnas till en fackman.
Efter detta kan vi ”markera” byggnadens plats. Detta görs av entreprenören. Han bestämmer byggnadens exakta läge på tomten, hörnens placering och höjduppgifter. Från platsen där byggnaden ska uppföras ska ogräs och humus avlägsnas (för eventuell senare användning). Byggplatsen bör vara horisontell så att hantverkaren kan bestämma grundens läge med snöre. Bredden på grundschakten markeras med pinnar. Vi kan delta, under hantverkarens överinseende, även i detta arbete, medan grävningen av schakten helt är vårt arbete. I lös mark behövs stöttor, och i fast mark måste vi utföra schakten exakt enligt givna mått genom att hugga till väggsidorna. Låt oss försöka jämna ut den uppgrävda jorden på plats, 1-2 m från schakten, men oftast måste den transporteras. Jordtransporten löses bäst som returtransport med den lastbil som levererar byggmaterialet. Efter grävningen av schakten är det bäst att genast börja med grundläggningen (så att regn inte skadar schakten) (fig. 2).
BILD 2
Byggande
Grundläggningsdjupet ska i varje fall vara minst 30 cm under marknivån, under frostgränsen. Den snabbaste och samtidigt mest ekonomiska grunden är den s.k. »flytande stenen«, som vi själva kan utföra enligt mästarens anvisningar. En grund av tegel är mycket dyr och kan endast byggas av en fackman. På kuperade platser lämpar sig bäst en grund murad av sten. Efter att grunden för de yttre huvudväggarna har utförts, bör grunderna för mellanväggar och skiljeväggar göras.
Utifrån det föregående har vi, genom noggrant arbete, redan utfört de nödvändiga grunderna. För god isolering kommer hantverkaren att lägga två lager bituminösa isoleringsplattor 150 och tre lager varm bitumen kommer att säkerställa fullständig tätning. Man ska också uppmärksamma att isoleringen är 3–10 cm bredare än väggen och att det vid skarvarna finns minst 15 cm överlappning. Horisontell isolering av bärväggarna ska överallt ansluta till horisontella isoleringar i mellanväggarna och isoleringar under golvet. Många försummar noggrann isolering, men isoleringen är en av de grundläggande förutsättningarna för byggnadens användbarhet (fig. 3)
BILD 3
Starten för de yttre huvudväggarna, de inre huvudväggarna och skiljeväggarna ska ligga minst 30, och ännu bättre 40 cm, över den omgivande marknivån i närheten av den planerade golvnivån. Muraren, som sköter arbetsorganisationen och de så kallade precisionsarbetena, kan vi hjälpa mycket vid murningsarbetet. Därför är det lämpligt att murningen, en av de arbetsmoment som kräver mycket arbete, förbereds väl och att förloppet planeras i detalj och omsorgsfullt.
Oavsett vilket material vi använder för murningen, tegel, håltegel, block, frostbeständig krosssten eller bearbetad natursten, kommer följande gyllene regler att gälla för all murning.
- Låt oss inte sträva efter att göra allt själva! God kvalitet på murningen kan endast säkerställas av kvalificerad arbetskraft. Om vi inte har lärt oss muraryrket, kan vi i stället hjälpa till med att bära tegel, räcka fram, blanda och transportera murbruk, bära ställningar osv. (fig. 4).
BILD 4
2. Den erforderliga bärande väggbredden bestäms av fackmannen redan vid projekteringen. Den erforderliga tjockleken för värmeisolering beror på väggmaterialet och minimivärdet för denna storhet regleras, i enlighet med bärförmågan, av föreskrifter. Man får inte till varje pris spara på väggtjockleken, eftersom vi senare får högre uppvärmningskostnader; dessutom kan vattenånga kondensera i tunna väggar, vilket är skadligt för hälsan och förstör målning och möbler. För våra temperaturförhållanden är väggar av tegel med en bredd av 38 cm (utan puts) lämpliga. Stenväggar bör vara minst 50 cm breda (också med hänsyn till bärförmågan). Det finns också olika andra väggkombinationer, av vilka den mest kända är kombinationen av längsgående håltegel och ställda mindre tegelstenar på kant. Tjockleken på dessa väggar är 33 cm, men arbetet kräver noggrant utförande. En god vägg är helt lodrät och de enskilda elementen i den är förbandna. Vid tegelväggar måste man särskilt också se till att skiften ligger jämnt och horisontellt. För att bibehålla måtten vid murningen bör man använda klossar, läkter, snören och lod, och murningen ska ofta kontrolleras (minst efter 2-3 skift).
3. Horisontella och vertikala fogar (vid sned sten) bör vara omkring 1 cm, och dessa fogar ska fyllas väl med murbruk. Murbrukets kvalitet bestäms av fackman; vanligtvis används murbruk av beteckning H4 eller H6. För murning av pelare och skorstenar krävs cementförstärkt murbruk. Murbruket måste blandas mycket noggrant så att det inte finns några klumpar av sand och kalk i det. För blandning av murbruk bör lagrad kalk och sand utan lera, utan slam och utan orenheter användas.
4. Vid murning krävs, över en höjd av cirka 1 m, redan ställningar. Ställningar får endast tillverkas av för detta kvalificerade arbetare, eller så tillverkas de enligt mästarens anvisningar, och materialet till ställningarna måste vara helt felfritt med lämpligt golv. På ställningarna ska man montera tillträdesplankor med ribbor för att förhindra halkning. Murbrukslådan ska fyllas så att inget spills under transporten. Eftersom en större mängd murbruk förbrukas vid murning, bör två lådor förberedas för varje murare.
5. Vi får inte tillåta oordning på byggarbetsplatsen! Under arbetets gång och efter avslutat arbete ska ställningarna rengöras så att bruket på golvet inte hinner härda. Brukslådorna ska också rengöras och endast så mycket bruk ska blandas som kommer att användas den dagen. Nedfallna tegelstenar ska samlas upp och området rensas från avfall för att frigöra transportvägarna. Tegelstenarna ska levereras och staplas så att de finns nära till hands för muraren, samtidigt som man ser till att stapeln inte rasar eller faller.
6. En murarens prestation är att mura in 800-1000 tegelstenar på åtta timmar. Om arbetet organiseras så att en arbetare lägger ut bruket, en annan räcker tegelstenarna, en tredje (hantverkaren) lägger upp respektive murar, och de övriga (familjemedlemmarna) sköter materialtransporten, är det möjligt att under åtta timmar mura in också 7000 tegelstenar. På detta sätt kan huvudväggarna i en familjebyggnad färdigställas på 4–5 dagar. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt korrekt utförande av väggarnas skarvar, hörnen, öppningarnas ramar, deras noggranna justering och fogarnas anpassning.
7. Tjockleken på mellanväggar kan vara 6, 10, 12 och 25 cm (beroende på konstruktions- och avdelningskraven). Uppförandet av mellanväggar bör utföras av en fackman, eftersom dessa väggar måste anslutas i spåren i huvudväggarna, och mellanväggar av block ska dessutom förses med förstärkningar. Observera att tjockleken på blockväggar i »våta« utrymmen (badrum, kök) ska vara minst 10 cm, eftersom väggar av 6 cm senare, vid utförandet av nödvändiga spår, kommer att förstöras.
8. Och till sist några ord om skyddet av hälsan för dem som deltar i uppförandet av ett enfamiljshus. På arbetsplatsen bör man säkerställa möjlighet till tvätt, ett litet rum för förvaring och torkning av svettiga arbetskläder, sololja (för solning) och en fet hudvårdskräm. Avskavda och av murbruk angripna händer bör tvättas noggrant, sår ska desinficeras och blåsor smörjas in. Mot alltför stark påverkan av solen – särskilt för dem som inte är vana vid tungt fysiskt arbete – bör man använda sololja, bredbrättad hatt och lätta kläder. Barn ska hållas borta från byggarbetsplatsen, från gropen för släckning av kalk. Sådana platser, som är lockande för lek, bör inhägnas och ordnas.
Som klassiskt byggnadsmaterial är tegel mycket betydelsefullt, därför har vi ägnat två bilder åt detta material för att visa dess egenskaper, dvs. »användningsnormer« (fig. 5 och fig. 6).
BILD 5
Siffrorna i de små rutorna visar hur många tegelstenar som behövs för 1 m2 vägg av olika tjocklek, murad av tegelstenar med olika dimensioner. Den som bygger själv kan lätt räkna ut ytorna för väggarna i de planerade rummen. Beräkningen av väggvolymer är betydligt mer komplicerad, och just därför har vi angett förhållandet mellan antalet stenar och väggytan (undantagsvis har vi angett det erforderliga antalet tegelstenar för en pelare med höjden 1 m).
Vid fastställandet av dessa uppgifter har vi även tagit hänsyn till utrymmet som murbruket upptar, och där antalet stycken per 1 m2 inte var ett helt tal, har vi avrundat uppåt.
BILD 6
Vi vill fästa byggarnas uppmärksamhet på att det nödvändiga antalet tegelstenar i hörnen för inbördes förband mellan murarna uteblir om vi gör beräkningen utifrån de invändiga ytorna. Därför ska längden på en mur i konstruktionen ökas med väggtjocklekens värde. Tegelstenar upplagda i rader utgör endast en materialhög; först när de binds med murbruk blir det en mur. Murbruk är en blandning av släckt kalk, sand, vatten och cement med gräddkonsistens.
Användning av olika typer av murbruk
Murbruksklass H4 - för lätt belastade väggar.
Murbruk av typen H6 - för mindre belastade grundningar av tegel och sten, för skorstenar, för skiljeväggar och för valv.
Murbruk av beteckning H10 - för bärande väggar med tjocklek 25 cm och mindre samt för pelare med mindre tvärsnittsarea än 0,1 m2
Murbruk av beteckning H25 - för bärande väggar i källarutrymmet i byggnaden.
Murbruk klass H50 - för tegelpelare med förstärkning för fall av »aggressivt« grundvatten.
Murbruk av beteckningen Н80 - för fall med »aggressiva« grundvatten.
Murbruk av beteckningen H90 - för mycket »aggressiva« vatten.
Förutom dessa aspekter är det naturligtvis kraven på hållfasthet som är avgörande.
Sammansättning av olika typer av murbruk
H10: 1,00 m3 sand, 250 kg cement av klass 300 eller 0,25 m3 kalk
200 kg cement av märket 400
Н25: 1,00 m3 sand, 350 kg cement av märket 300 eller 0,10 m3 kalk
300 kg cement av märket 400
H4: 1,00 m3 sand 0,25 m3 kalk
H4f/100h: 1,00 m3 sand 100 kg cem. märke 300 0,25 m3 kalk
H4f/75n: 1,00 m3 sand 75 kg cem. marke 400 0,25 m3 kalk
H4f/50 o: 1,00 m3 sand 50 kg cem. märke 500 0,25 m3 kalk
Н6: 1,00 m3 sand 175 kg cem. av märket 300 eller 0,25 m3 kalk
150 kg kg cem. av typ 400
VP/100h: 1,00 m3 sand 100 kg cem. marke 300 0,33 m3 kalk
а/250 h: 1,00 m3 sand 250 kg cem. marke 300 —–
o/225n: 1,00 m3 sand 225 kg cem. märke 400 —–
Klumpig kalk eller ej omblandad och dåligt släckt kalk kommer att orsaka kratrar på väggen i form av kornspår.
Några typer av betong
Det är bra att känna till egenskaperna hos och några typer av betong, med tillägget att hållfastheten hos det huvudsakliga bindemedlet, cement, ökar med ökningen av talen (200, 300, 400, 500). Beteckningen för betong från B50 till В500 anger däremot dess tryckhållfasthet. Här följer några typer för »sortimentet«:
В - 50: 1,20 m3 grus 150 kg cement av klass 300 eller 110 kg cement av klass 400
B - 70: 1,20 m3 grus 190 kg cement av typ 300 eller 150 kg cement av typ 400
B - 100: 1,20 m3 grus 250 kg cement av märket 300 eller 200 kg cement av märket 400
В - 140: 1,20 m3 grus 270 kg cement av märket 300 eller 250 kg cement av märket 400
B - 200: 1,30 m3 grus 278 kg cement av klass 500
När vi nu har lärt känna tegel och murbruk bättre kan vi också nämna att sättet att förbanda tegel genom att lägga dem med längden i väggens längdriktning kallas löpskift (fig. 7, 1 del). Det finns också koppskift (fig. 7, 3. del) och det så kallade soldatlagret (fig. 7, 4. del) i enradig variant.
Tegel kan delas på längden och tvären, men ofta behövs bitar av 1/4 och 3/4-delar. Med dessa bildas pelare. Det är mycket viktigt att det översta skiktet av tegel förskjuts en halv förbandshalva i förhållande till skiktet under det. Denna förband ger väggen hållfasthet. Det är också viktigt att murbruk finns inte bara mellan de enskilda skikten, utan också mellan de enskilda tegelstenarna i skiktet i sidled (fig. 7, nedre delen).
BILD 7
På de färdiga skikten ska ett jämnt och smidigt lager murbruk, cirka 1 cm tjockt, läggas med murslev; på detta skikt placeras tegelstenarna (3) och murbruk ska också läggas på tegelstenarnas ändar (2). De placerade tegelstenarna ska först slås på plats från ovansidan (4), och därefter också från sidan (5) (genom slag mot den ände som inte har smetats med murbruk). Det smidiga murbruket kommer också att tränga in i de vertikala fogarna och på så sätt uppnås god bindning.
För att klyva tegel är det praktiskt att markera längden på hammarskaftet, så att vi lätt kan markera var halv- eller fjärdedelsstenen ska skäras. På skärstället ska en djupare linje dras på båda sidor av tegelstenen och genom att slå på mitten av den del som ska avskiljas bryts stenen. Vid denna operation ska teglet hållas i vänster hand.
För putsning krävs ännu större erfarenhet än för att skära tegel. Att hälla ut murslevens innehåll på väggen med bara en handrörelse lär sig knappast den som sällan ägnar sig åt muraryrket. Därför är det bättre att lägga bruket på en större rätskiva och sedan, med utgångspunkt från väggens nedre kant – hållande rätskivan horisontellt och i en vinkel på cirka 20° mot väggen – med lätt tryck mot väggen applicera bruket på ytan (bild 8).
BILD 8