Vid en fullständig inredning av en lägenhet ingår även att ordna uppvärmningen. Centralvärme är den modernaste och mest fördelaktiga lösningen. Om vi har en sådan uppvärmning i lägenheten återstår endast underhåll av rörnätet och värmekropparna. Och en sak till – skydd av väggarna ovanför radiatorerna mot svarta fläckar från bränt damm.
För att beräkna uppvärmningsbehovet räcker det inte att känna till bränslets kaloriinnehåll, eftersom denna beräkning också beror på många andra faktorer såsom t.ex. vindriktningen, väggarnas isoleringsförmåga osv. Beräkningen är komplicerad (och ger inte det mest exakta resultatet), därför anges i tabellen vägledande uppgifter om erforderlig värmemängd. Man bör också veta att vid användning av fasta bränslen uppgår värmeförlusterna till 20–50%, och vid användning av elektricitet, flytande bränslen och gas 10 20%.
Baserat på de givna uppgifterna kan även de erforderliga värmemängderna för uppvärmning av rum med olika ytor och lägen uppskattas.
Gasuppvärmning
Även om gasuppvärmning är modern och billig, finns det ändå många risker vid hantering av gasapparater och deras installation. Naturligtvis endast om dessa risker inte är tillräckligt kända eller om man förhåller sig vårdslöst till dem. Det är väl känt att antalet skador inte är störst på vägarna och i fabrikerna, utan just i hushållen. Bland dessa olyckor uppstår flertalet på grund av osakkunnig användning av gas och gasapparater. Gör-det-själv-regeln när det gäller gas är inte bara olämplig, utan i de flesta fall också strikt förbjuden! Men detta förbud betyder inte att hemmafixaren alls inte får intressera sig för detta »tabu«. Tvärtom är det till och med önskvärt att känna till även detta område där viss sakkunskap krävs. Då kan man lättare bedöma de befintliga riskerna och avgöra hur långt man själv får reparera och underhålla gasinstallationen.
Gasets lätt förödande verkan överträffar mångfalt den elektriska strömmens verkan, ändå är gas inte så förrädisk, eftersom faran från den lättare och snabbare upptäcks. I dag används tre typer av gas: gas från stadsnätet, kallad stads- eller lysgas, gas som utvinns ur jorden och leds genom rörledningar till konsumenterna, naturgas, och slutligen propan-butan, som transporteras i stålcylindrar och förkortat kallas РВ–gas
De viktigaste egenskaperna hos dessa gaser anges i följande tabell:
Gas Relativ specifik vikt av luft Värmevärde
(0 - 1) kilokalorier/m3
Stadsgas 0,64 3600 - 4000
Naturgas 0,62 9000 - 9900
RV - gas 1,89 27000 - 29300
Det viktigaste är att vi följer följande anvisningar: om vi känner gaslukt är det STRIKT FÖRBJUDET att tända elektrisk belysning, tända eld, gå in i rummet med skor som har klackjärn, koppla in eller ur kontakten, sätta på fläkten! Stålcylindrar för PB-gas får inte användas eller lagras i utrymmen som ligger under marknivå eller bredvid dörrar och fönster, eftersom gasen senare, på grund av att den är tyngre än luft, inte kan avlägsnas ens genom vädring. Om det finns misstanke om att gas har läckt någonstans, ska man ta av sig skorna och gå in i rummet, försiktigt och långsamt öppna dörrar och fönster.
Anslutningarna på rörledningen, gummislangen och PB-gasanslutningarna samt ventilernas funktion bör kontrolleras regelbundet. Ingen av dessa delar får läcka gas. Kontroll av läckage med låga är LIVSFARLIGT och därför FÖRBJUDET! Kontroll kan utföras genom att smörja de misstänkta delarna med rikligt såpvatten. Om bubblor bildas är det ett säkert tecken på att den delen läcker gas.
Det är särskilt viktigt att vår gasspis hålls ständig ren. Inbränd smuts försämrar inte bara spisens utseende utan påverkar också gasförbränningen och kan till och med orsaka att lågan slocknar och sprickor i tillförseln. Den viktigaste delen av en gasspis är brännaren eller »munstycket«. Munstycket är i själva verket en Bunsenbrännare, som fungerar genom att släppa gas genom en liten blåsöppning, även om gastrycket bara är något högre än det omgivande lufttrycket. På grund av blåsöppningens lilla tvärsnitt strömmar gasen med hög hastighet in i blandaren som har flera hål på sidan. På grund av gasens höga strömningshastighet sugs omgivande luft in, den så kallade primärluften. (fig. 1, vänster sida).
BILD 1
Genom öppningarna som finns i brännarrörets huvud strömmar därför redan en blandning av gas och luft, och här sugs återigen in (nu redan sekundär) luft från omgivningen. Genom denna dubbla blandning uppstår en sotfri Bunsenlåga. Lågan brinner med blåaktig färg och avger nästan inget ljus, och dess kärna är tydligt grön. Om det finns mycket luft i blandningen blir förbränningen orolig, det bildas sot och lågan får en gulaktig färg. Om det finns mycket gas i blandningen och utströmningstakten är hög, kommer gasen att strömma ut i det fria snabbare än den kan förbrännas och kommer att »lossna« från brännarrörets huvud, varpå lågan slocknar. Detta är en mycket farlig situation, eftersom gasen fortsätter att strömma ut trots att lågan har slocknat. Men inte mindre farlig är situationen när lågan, på grund av för låg utströmningstakt, slår tillbaka in i blandaren och där brinner med sprakande ljud och mindre explosioner (fig. 1, högra sidan). Orsaken till för hög utströmningstakt kan vara att munstycket har vidgats eller att trycket är förhöjt, medan för låg hastighet beror på att munstycket är igensatt eller att trycket är sänkt. Tryckreglering utförs med hjälp av en reduktionsventil och detta arbete bör överlämnas till en fackman. Byte av ett utvidgat munstycke får också endast utföras av en fackman. Ett igensatt munstycke kan och får rengöras genom att man sticker igenom det med en mjuk (koppar-)tråd. Då måste man se till att öppningen i munstycket inte vidgas, eftersom dess diameter endast uppgår till några hundradelar av en millimeter. I brännarröret finns två munstycken. Det övre munstycket används för normal drift, och det nedre för reducerad låga. Gastillförseln från ledningen till munstycket sker via en konisk ventil (fig. 2, övre delen).
På den nedre delen av röret finns en skruv för inställning av lågan. Med den kan vi i viss mån justera avståndet mellan brännaren och kärlets undersida, men man måste vara uppmärksam på att när rörets läge ändras, ändras också inbördes läge mellan ventilhuset och röret, vilket i hög grad påverkar blandarens injektions-sugverkan. Genom att lyfta förbränningsgallret kan röret lätt föras uppåt och tas ut. Tilltäppta delar av röret, gallret och locket kan rengöras från sot och fastbrända matrester med en hård borste. Efter rengöringen ska delarna tvättas noggrant med rengöringsmedel och endast efter fullständig torkning sättas tillbaka på plats (fig. 2, mitten).
På vintern kan uppvärmningen av köket lösas med spisenlågan. Det är bara till synes förmånligt och ekonomiskt. När en kubikmeter gas förbränns bildas 600 gram vatten i rummet i form av vattenånga. Detta vatten fastnar på möblerna, rinner över dem och smutsar ner dem, och det är också skadligt för hälsan. Dessutom förbrukas luften i rummet snabbt, och därmed också syret. Syrebrist kan i mindre grad orsaka huvudvärk och lindrig förgiftning. men ofta händer det också att den minskade syrehalten inte räcker för förbränningen, varpå lågan slocknar och gasutströmningen fortsätter.
BILD 2
I sådana fall är personerna i rummet utsatta för förgiftningsrisk. Om ingen finns i rummet kan hela byggnaden explodera när man går in och slår på den elektriska belysningen. Därför bör man vid avfärd från lägenheten ägna särskild uppmärksamhet åt att gasmatningen ovillkorligen stängs av. Vi bör också nämna att så kallade rena gasbrännare används för större gasanläggningar. Till skillnad från Bunsenbrännare sker ingen primär blandning med luft och därför är flamman gulaktig i dem.
Konvektionsuppvärmning
Gas används ofta för uppvärmning. Tyvärr är infraröda värmekroppar mycket problematiska och därför rekommenderar vi dem mindre, men vi rekommenderar i stället konvektiv uppvärmning. (Konvektion – varm luftströmning). Fördelen med denna gaspanna är att luften som behövs för förbränningen och förbränningsprodukterna dras in utifrån, och de förbrända gaserna leds ut ur rummet. Därför behövs ingen skorsten för pannan, utan en fri vägg i rummet som har kontakt med uteluften, eftersom konvektorn endast kan placeras på en sådan vägg.
Värmen som uppstår i gaskonvektorn överförs till den omgivande luften genom ugnshöljet, och luften utför på grund av värmepåverkan en cirkulär rörelse. Det är lämpligast att placera konvektorn under fönstret, eftersom kall luft där kommer in i rummet och uppvärmningseffekten därmed blir störst. Konvektorns direkta värmepåverkan genom strålning är relativt liten.
Förbränningsutrymmet i gaskonvektorn är helt slutet, (vilket innebär att det är oberoende av rummets luft), den luft som behövs för förbränningen tas in utifrån, och förbränningsprodukterna leds också ut genom det dubbla röret till det fria. Bakströmning är omöjlig, eftersom rökgaserna lämnar anordningen och luften kommer in under samma tryck, dvs. processen sker i ett utrymme med samma tryck. På detta sätt säkerställs i förväg ett gott drag med värmen från förbränningsprodukterna (fig. 2, nere till höger).
Ventilen på gaskonvektorn kan regleras och apparaten är utrustad med en s.k. gasbristsäkring. med fjärilsbrännare och tändflamssäkring. Den övre delen av gaskonvektorns hölje har vanligtvis en öppning. Konvektorns verkningsgrad är mycket gynnsam och uppgår till cirka 80 - 85% och därför kan den användas även för uppvärmning av större rum (30-40 m2). I ett rum kan vid behov flera konvektorer installeras. På block- eller planelement i nya bostadsområden görs öppningar för konvektorn redan vid tillverkningen av dessa element. Detta visar också att uppvärmning med konvektor är modern uppvärmning.
En förutsättning för installation av konvektorn är ett lämpligt bygglov, och monteringen får endast utföras av ett därtill kvalificerat företag eller en hantverkare.
Vi måste också säga att gasuppvärmning förbrukar rummets syre i övermått. Om föreskriven ventilation inte säkerställs, slocknar lågan på grund av syrebrist, och den giftiga gasen fortsätter att strömma ut i rummet. (På nyare apparater monteras redan regleringsventiler som stänger gastillförseln om lågan slocknar).
Det är säkert att uppvärmning med elektrisk energi ger högst komfort, men den är också dyrast. Elektriska värmeelement på 220 V och 0,5 till 10 kW får endast användas i strikt enlighet med föreskrifterna. Installation (montage) och underhåll av dessa anordningar är uteslutande ett arbete för fackkunniga. Förutom att moderna uppvärmningsmetoder blir allt mer använda, används i hushållen fortfarande den konventionella uppvärmningsmetoden med ugnar mest. Hit hör även oljeeldade ugnar, eftersom de endast skiljer sig från koleldade ugnar genom att de eldas mer sällan och på annat sätt.
För ekonomisk uppvärmning behöver man känna till värmevärdet hos de enskilda bränslena, den erforderliga mängden luft för förbränning samt det utrymme som behövs för bränslelager. Om dessa storheter ger följande vår tabell information. Vid analys av dessa uppgifter kan man också dra slutsatsen att »dyrt bränsle är billigare«.
