Viktig expertanmärkning: Detta är en arkiverande utbildningstext, inte en aktuell specifikation, teststandard, bevarandeprojekt eller vägledning för val av sten, installation och skydd. Typen av sten, vatten, salt, frost, substrat, murbruk, bearbetningsmetod och skyddsbeläggning måste utvärderas för ett specifikt objekt enligt gällande föreskrifter, tillverkarens dokumentation och råd från lämpliga experter.
Natursten, beläggningar och konserveringsarbeten är inte en del av det aktuella offentliga erbjudandet från Savo Kusić. Dagens produktionsfokus består av träfönster, trä-aluminiumfönster och skräddarsydda dörrar.
Allmänna villkor
Det är en fråga för ingenjörer och arkitekter att välja den mest lämpliga stenen för lämpliga ändamål; vid val av sten till särskilt viktiga byggobjekt får man inte glömma att provning av materialet i samarbete med geologer och mineraloger ger värdefull hjälp.
Geologer delar in bergarter i följande grupper: magmatiska bergarter, eller andra eruptiva bergarter, med undergrupper av djupa magmatiska och utströmmande magmatiska bergarter (t.ex. granit, diorit, gabbro, porfyr, diabas, basalt), sedan sedimentära eller ju.lagrade sandstenar, kalkstenar, skiktade bergarter konglomerat), och slutligen metamorfa eller transformerade bergarter (t.ex. gnejs, skiffer). En mineralog undersöker bergarternas struktur (typ och form av kristalliter, storlek och omvandling av desamma, färskhet, typ av bindemedel, etc.). Ingenjören utvärderar efter färg, färgfördelning, struktur, framställningsmetod, bearbetbarhet, väderbeständighet och styrka.
Struktur och kemisk sammansättning av sten
Stenens struktur och sammansättning bör beaktas om materialet ska vara väderbeständigt eller om stenen väljs för speciella ändamål, som t.ex. inom den kemiska industrin. Tätt komplexa och välartikulerade kristalliter av måttlig storlek är bland annat en egenskap hos god granit; granit med mycket fjällande glimmer och delvis nedbruten fältspat lämpar sig däremot inte för viktigare byggobjekt. Sandstenar av lika stora kvartskorn, med tomrum som innehåller en liten mängd bindemedel, ger tillgång till vatten mer än en sten med kompakt struktur (det vill säga en struktur med små eller inga tomrum) eller en sten vars struktur packas ihop med hjälp av ett bindemedel. Sammansättningen av bindemedlet i sandsten har stor betydelse för dess motståndskraft mot kemisk påverkan som bör förväntas i det utrymme där stenen ska installeras.
Stenhårdhet
Inom konstruktionsterminologi och provning finns det flera typer av hållfasthet: tryckhållfasthet, draghållfasthet, skjuvhållfasthet, böjhållfasthet, etc. För stenhållfasthetsprovning, trycklast (för byggnadssten), sällsynt dragbelastning (dvs. draghållfasthet), böjlast, slagbelastningstest (för kolvbar, kob-sten) gångvägsplattor, trappa) utförs.
1. Kompressionsstyrka
För tryckhållfastheten hos sten - bestämd på kuber med en kantlängd på minst 4 cm - vid Research Institute for Civil Engineering vid tekniska universitetet i Stuttgart erhölls följande värden för byggstensprover:
Tabellen nedan visar vägledande värden för val och bedömning av naturstenens egenskaper. Standarderna kräver, för olika konstruktionsuppgifter, minimivärden med avseende på referensvärden; till exempel tidigare, för trottoarsten på riksvägar, måste tryckhållfastheten vara minst i den övre hälften av referensvärdena och måste vara minst 2000 kg/cm2. För att bygga finns det som regel inget behov av att begränsa stenens styrka. Stenens tryckhållfasthet minskar avsevärt när stenen lämnas i vatten.
2. Böjhållfasthet
Testad på stenprismor kapade med såg (testning vid samma institut som för tryckhållfasthet); det fastställdes att böjhållfastheten är:
Det rekommenderas att för betong som måste uppnå en hög böjhållfasthet, endast sten med böjhållfasthet på minst 100 kg/cm2 bör användas. För övrigt se riktvärdestabellen för val och bedömning av natursten (ovan).
3. Slaghållfasthet
Testen utförs på kuber med kantlängd 4 cm. Arbetet som krävs för att förstöra en stenkub under vissa förhållanden mäts. I Stuttgart är bland annat följande värden etablerade:
4. Slitstyrka
Den testas genom slipning; följande värden fastställdes i Stuttgart:
Det bör här påpekas att tryckhållfasthet och slitstyrka inte står i något korrekt förhållande; man kan inte utan vidare förvänta sig att en sten med god tryckhållfasthet också visar god slitstyrka. Sten för betongvägar krävs, enligt instruktionerna för konstruktion av betongbeläggningsgardiner, att slita högst 0,2 cm (10 cm3) på 50 cm2. Dessutom är det nödvändigt att bestämma slitaget av våt sten fuktad med vatten, såväl som för stenen på betongvägar, eftersom det finns större skillnader i slitage. Erfarenheten har visat att på detta sätt, för praktiska situationer, uppnås en bättre bedömning än med de vanliga testerna av torr sten.
Stenbeständighet mot väderpåverkan
För en sten som kommer att utsättas för väder och vind, dess motståndskraft mot frost (frysning), d.v.s. förblir den utan synliga skador eftersom den är i vattenmättat tillstånd 25 frusen och återuppvärmd flera gånger. Om en sten som innehåller naturlig fukt installeras, bör försiktighet iakttas; i så fall är det nödvändigt att testa stenen med naturlig fuktighet, och inte i ett vattenmättat tillstånd. Från sten till ytterväggar, monument etc. krävs det dessutom att stenen uppvisar tillräcklig motståndskraft mot väderpåverkan, d.v.s. att den kan uthärda under lång tid under ytterligare påfrestningar som kommer från solexponering, förändringar orsakade av vätning och uttorkning, på grund av luftavlagring, vittring från luften etc. När du väljer en sten bör du få råd från erfarna experter.
När man formar byggstenen är det nödvändigt att vara uppmärksam på att låta regnvatten, även vatten från stänk, rinna så snabbt som möjligt så att det får så liten möjlighet som möjligt att tränga in i sten- och väggfogarna. Sten med avlopp samt grovhuggen sten skapar möjlighet att hålla kvar sot, snö, vatten etc vilket ökar skadeverkningarna mycket mer än vid släta ytor. Polerade ytor är minst utsatta för kvarhållande av damm och sot, samt avsättning av växtorganismer. Därför påverkar bearbetningsmetoden hållbarheten hos stenen som utsätts för väder och vind.
Lagerad sten måste bearbetas enligt skikten, d.v.s. skikten måste staplas horisontellt, annars kommer vatten och aggressiva ämnen med det att tränga in i svaga och klyvbara skikt; skada kan förväntas tidigare än om stenen hanterades fackmannamässigt.
Grundvatten kan stiga på grund av kapillärkrafter och diffusion. Samtidigt kan vissa salter angripa sten och murbruk. I det stigande vattnets förångningszon kristalliserar salterna och skapar inre tryck som leder till förstörelse. Även här handlar det om att förhindra att vatten sipprar in i stenen, vilket i detta fall uppnås genom att göra isolering mot marken.
När det gäller väggarnas hållbarhet diskuteras det mycket kring valet av murbruk för konstruktion av naturstensmurar. Om väggen inte kommer att utsättas för väder och vind och förblir torr, kan valet av murbruk göras enbart efter dess bearbetbarhet, styrka och utseende. När det gäller ytterväggarna tas hänsyn till att regnvattnet som kommer in i väggen absorberar murbrukets ingredienser, och när väggen torkar tar det dem till ytan och avsätter dem där. Till exempel, om en porös sandstensvägg delas av ogenomträngliga fogar, samlar vatten salter ovanför fogen, vilket leder till ökad spänning i berget.
Sten, liksom alla andra material, genomgår större eller mindre volymförändringar på grund av temperaturförändringar, som till exempel är i kalksten, mycket mindre än i kvartsitsten. Under normala förhållanden är dessa volymförändringar av underordnad betydelse om de beaktas vid användning av sten. Problem kan uppstå på taklister under tak, på motstående plattor av murade broar etc. För byggnadselement som utsätts för extremt höga temperaturer rekommenderas att välja en sten som visar liten och gradvis expansion vid en temperatur av 500-1000oC, som t.ex. klumpig slagg eller sintrad lera.
Förebyggande av stenskador
Idag finns det olika skyddsmaterial (lacker, beläggningar) som skyddar sten, både polerad och grovbearbetad, från väder och andra influenser. Beläggningar är baserade på silikon, vax eller andra typer av material som skapar en barriär mellan stenen och miljön. Regelbunden rengöring av stenen förhindrar ansamling av damm och smuts över tiden, vilket också kan påverka själva stenen negativt. Att placera stenytor i det täckta området minskar möjligheten att vatten når det. I grund och botten är det viktigaste att rådgöra med experter och välja rätt sten för att förhindra eventuella skador så effektivt som möjligt.
Anmärkning om tillämpning: Historiska värden, testprocedurer och rekommendationer för beläggning är inte en ersättning för nuvarande standarder, laboratorietester, testyta, materialkompatibilitetskontroll och underhållsplan för en specifik anläggning.